Jag såg inte fram emot att gå till poesiverkstaden. Dikter har aldrig varit min grej. Men mot dagens slut så hade jag inte samma attityd. Att jag inte gillat dikter beror på att jag inte visste hur man ska bära sig åt när man skriver dikter.
Efter dagens slut fick jag lära mig olika sätt att skriva olika dikter. Och det var bra! Jag fick med mig olika sätt att arbeta med dikter i framtiden. Favorituppgiften var när hela gruppen fick skriva en sak var, vika lappen och skicka vidare texten till klasskamraten. Det var en väldigt rolig och en bra övning.
Vi fick läsa några kapitel i boken skriva om och om igen. I boken står det att man kan använda post-it lappar som ett verktyg. Man kan skriva en händelse på varje lapp och se vad som händer när man flyttar ordningen på de. På verkstaden fick varje grupp i klassen lappar att skriva olika fraser på. Sedan fick alla grupper i klassen skriva en klassdikt med alla lappar från alla grupper. Lapparna lades i olika ordningar från grupp till grupp. Alla fick olika dikter med samma fraser.
Jag hade med mig två dikter och en av de var en limerick, skriven av Ulf Herrströmer:
Piratkopia
På en kryssning till Saint Lucia
passagerare började skria
och en del föll i gråt
för en suspekt sjörövarbåt
som dock blott var en piratkopia.
(Herrströmer, U. (2007). Doktor Limericks skrattsalva. [Kullavik: Sonulf.)